TV- och datorspel, länge leva 8-bitars?

Jag minns när jag fick överta min pappas tidiga 80-tals PC efter några år och kunde spela “Tennis”. Tennis var i själva verket vad man idag kallar ett breakout-spel. Alltså man har en liten platta längst ner som man med två tangenter kunde flytta åt höger och vänster för att fånga upp en boll som studsade mot en mur av “tegelstenar”, som försvann när de blivit träffade. Skärmen var en monokrom textskärm, d v s den visade gröna tecken på en mörkgrå bakgrund och all “grafik” bestod av kombinationer av dessa tecken. Senare hängde man hos kompisar som hade speldatorer. Lite bättre grafik, lite mer avancerade spel, 8-bitars, 16-bitars.

Det lite förunderliga med den tekniska utvecklingen av spel är att när det kommer nya prylar så är vi tillbaks på ruta ett. 90-talets mobiltelefoner hade alltid några spel förinstallerade. Men återigen kunde displayen bara visa två färgen och pixlarna var stora som hus. Det tog lång tid innan vi kunde spela spel på mobilen med en grafisk kvalitet som kunde jämföras med en stationär dator eller laptop.

Och nu när vi kan det så blir det rusning efter spel med.. 8-bitars grafik, med en fågel som flaxar upp och ner försöker ta sig mellan pelare. Och samtidigt kommer något nytt.

Smartwatches. Vilka spel kommer bli framtidens succéer där? Och hur ser de ut? Som på 80-talets speldatorer? Det är märkligt hur historien upprepar sig, och hur djupt rotad den där 80-tals nostalgin verkar vara. Eller är det så att vi inte alltid vill ha det bästa?